Don Det Reseguide
Det sägs att stress är det värsta som kan hända Laoter. Efter att ha upplevt Vientiane, huvudstaden som är så tyst att inte ens hemlösa hundar skäller, kan du inte tro att det var möjligt att få det mer makligt. Så kommer man till Don Det, och inser vad det innebär att verkligen inte göra något alls.
Som enda land i regionen utan en kustlinje verkade Laos under lång tid ha glömts bort av horder av västerländska turister. I gengäld är det ett mycket populär transitland för kinesiska narkotikasmugglare och speciellt gränsövergången till Myanmar är kraftigt trafikerad. Det en gång så mäktiga riket har gått från det franska kolonialväldet, via det blodiga och landmineplågade Vietnamkriget, för att slutligen hamna under kommunistisk kontroll. Idag innehar landet rollen som ett av världens minst utvecklade. Befolkningen har lidit under korrupta ledare, skenande inflation och landets ansträngda relation med mer mäktiga grannar som Kina och Thailand. Lyckligtvis är saker på bättringsvägen. Sedan slutet av 1980-talet har marknadsekonomi fått stadigt större fotfäste här. Om handeln med omvärlden inte precis kan sägas vara direkt blomstrande har den i alla fall fått styrfart och särskilt Thailand börjar bli en viktig vän och affärspartner. Ändå förblir den genomsnittliga åldern drygt 53 år och spädbarnsdödligheten på skrämmande 88,9 per 1000 födda. Lycka är dock inte mätbart i pengar och levnadsstandard, det har den laotiska befolkningen förstått för länge sedan, och stora leenden och gästfrihet möter dig vart du än går.
Don Det är en del av ögruppen Four Thousand Islands långt söder i Laos, som gränsar till Kambodja. Mitt i Mekongfloden, den sydostasiatiska aortan, sträcker sig det lilla ösamhället ut sig med vattenbufflar och små bambuhus. Det enklaste sättet att komma dit är från Pakse, huvudstad i provinsen Lao Champasak. Hit tar du dig lätt med tåg från Bangkok. Sedan är det bara att välja bland en uppsjö av de många bussarna vid bussterminalen strax utanför centrum. Den flera timmars resan ner är oftast både trång och obekväm, men med tanke på att de lokala kvinnorna dukar upp med tillplattade, grillade ekorrar och skalbaggar längs vägen är det väl värt erfarenheten!
Mer om Don Det
Från slutstationen går det en ständig ström av traditionella longtail-båtar de sista femton minuterna till just din ö. När du anländer till Don Dets ankomststrand har du två val; Du kan antingen gå till höger eller vänster. Från ett skandinaviskt perspektiv rekommenderas att välja den västra sidan av ön. Temperaturen på Don Det kan ofta vara obehagligt hög, och i den torra säsongen är det inte ovanligt att den röd randen på termometern stannar vid drygt fyrtio grader. En extra timmes sömn på morgonen innan solen går upp, och hellre en extra lång och vacker solnedgång, är därför att föredra.
Det är meningslöst att försöka göra en bokning i förväg på Don Det. De flesta invånarna har inte elektricitet, och de som faktiskt är välsignade med den typen av modernitet har det bara några timmar om dagen. Räkna med enkel men därför mer charmiga standard. Lyx är eget badrum för fem dollar per natt, grundläggande rum utan fönster får du för den nätta summan 10 kronor. För $ 3 skall du kunna uppbåda ett relativt bra dubbelrum med utsikt över floden, två fönster och tillhörande hängmatta.
Måltiderna följer samma mönster som boendet. Invånarna på Don Det är fortfarande främst bönder och fiskare; turismen är mer av en bisyssla. Kombinationen av den relativt låga takt som följer det mesta av öaktiviteterna blir tålamod snart en dygd. Tar det mindre än en och en halv timme från beställning till att ta emot resultaten kan anse dig haft tur. Allt under två timmar är bra, tre är också helt ok. Att förvänta sig att få de olika komponenterna i måltiden samtidigt är det bara att ge upp; då får du eventuellt äta maten kall. Ändå; när näringen väl kommer till bordet är det oftast väl värt att väntan! Pumpaburgare, ett oräkneligt antal curries, nudelsoppa, bananpannkakor och den vansinnigt starka laotiska salladen är några av specialiteterna. Det mesta åtföljs av “sticky rice”, en klibbig rissort som äts med fingrarna. Härligt!
De flesta besökare på Don Det rör sig extremt lite. Hammocken är oftast det mest populära uppehållsstället, ofta i kombination med korta simturer i en inte särskilt svalkande Mekongflod. Detta beror delvis på den våldsamma värmen, dels på det mycket smittsamma makligheten som råder på ön. De som ändå väljer att försöka se lite mer får i gengäld bra betalt. Båda uthyrning av kanoter och färgglada cyklar är fullt möjligt, och priset är i allmänhet en spottstyver. Se bara till att börja tidigt; när solen börjar nå toppen på himlen, kommer även de mest vältränade tjugoåringar få förmaksflimmer av för mycket aktivitet. Längs vägen runt den östra sidan av ön, förbi flaxande höns och lata grisar, kommer man så småningom till en gammal, majestätisk järnvägsbro från den franska kolonialtiden. Den tar dig över till grannen Don Khai, där du har möjlighet att besöka både ett buddhistiskt tempel och bevittna några vansinnigt mäktiga vattenfall. Ett annat populärt alternativ är delfinsafari. Och många av de lokala männen tar dig gärna med ut i sina båtar, så att du kan fiska din egen middag. Närmare paradiset kommer man verkligen inte!
